Sonia Delaunay : les couleurs de l’abstraction, 2014
Sonia Delaunay : les couleurs de l’abstraction (red. Anne Montfort och Cécile Godefroy, 2014) är en nyinköpt katalog från en mycket sevärd utställning. Allkonstnären Sonia Delaunay (1885‐1979) har äntligen tillägnats en heltäckande retrospektiv utställning i Paris som nu fortsätter i London till och med augusti 2015 på Tate Modern. Utställningen är en fest av färger och kreativitet som spänner över de många områden och tekniker hon tog sig an under sitt liv: måleri, collage, affisch, typografi, bokbinderi, modeskapande, teater- och scenkostym samt formgivning.
Men man behöver inte åka till London för att se Delaunay. Kom till KB och utställningen ”Mode på KB”, som pågår till och med den 3 november 2015. På utställningen visas bland annat ett bildspel baserat på Sonia Delaunay : ses peintures, ses objects, ses tissus simultanés, ses modes (1925).
Sonia Delaunay : ses peintures, ses objets, ses tissus simultanés, ses modes, 1925
Det karakteristiska för Delaunay, som kallades ”la pionnière de l’abstraction”, är att hon ser konst i allt hon gör. Det var lika ”värdigt” att formge ett tygmönster för en klänning, och kunna förvandla mönstret till en dekoration av ett bilkarosseri, som att skapa ett inramat konstverk. Själv betraktade hon sitt tillvägagångssätt som ”ett medel att införa den levande konsten i det dagliga livet”. Uttrycket blev också mottot ”introduire l’art vivant dans la vie quotidienne” för hennes affär l’Atelier Simultané som öppnade portarna i Paris 1923.
Delaunay var då helt förankrad i sin egen tid bl. a. genom sin kärleksförklaring till den moderna staden som efter det första världskriget stoltserade med elektriska belysningar, reklamaffischer i grälla färger och nya, snabba transportmedel. Delaunays ”modernitet” uttrycktes också i hennes pragmatism: hon såg gärna till att de egna alstren kommersialiserades. Det var bland annat därför hon under hela sitt liv intresserade sig för reklamaffischer, som hon betraktade som både konstnärliga och ändamålsenliga uttrycksmedel. När den ryskfödda Delaunay förlorade sin förmögenhet på grund av revolutionen, förvandlade hon sin och makens gemensamma bostad, först i Madrid och sedan i Paris, till en kombinerad ateljé, affär och samlingspunkt för intellektuella. I Paris blev Sonia Delaunay en av centralgestalterna för den avantgardistiska Dada-rörelsen, med Apollinaire, Cendrars, Tzara och Picasso i spetsen.
Hon själv var både konstnärinna och modeskapare och ansåg därför att konst och mode borde utvecklas hand i hand. Men medan den moderna, abstrakta konsten hade kunnat emanciperas från tidigare former och uttryck, hade modet stannat i sina gamla spår. Hon ansåg att ”dagens mode borde frigöra sig från all inspiration från det förflutna och starta om som om allting började i idag.”
Till skillnad från hennes egen tids modeskapare som Coco Chanel, Madeleine Vionnet och Jeanne Lanvin, var Sonia Delaunay helt ointresserad av att framhäva en silhuett. Hennes modeskapelser var bara ett annat uttryck för hennes konstuppfattning där kromatiken var det dominerande inslaget. Resultatet blev färgglada plagg ofta prydda med broderidetaljer och geometriska mönster. Hennes man, konstnären Robert Delaunay (1885‐1941), kallade Sonias kläder ”ett levande måleri, en skulptur för levande former”.
Tidens celebra damer som skådespelerskan Gloria Swanson eller författarinnan Nancy Cunard blev reklampelare för Delaunays okonventionella skapelser på 1920- och 30-talen. Detta och mycket mera kan man läsa om i den utförliga utställningskatalogen, rikligt illustrerad med vackra bilder och informativa essäer.
Blogginlägget är en något förkortad version av en tidigare publicerad artikel i Biblis nr. 70.
Plansch ur Sonia Delaunay : ses peintures, ses objects, ses tissus simultanés, ses modes (1925)
